Otroligt att vi lever

våra sängar var målade med blybaserad färg

vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm

vi drack vatten från trädgårdsslangen

vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte

vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det

vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet

vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon

vi varken hade Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet. Istället hade vi riktiga vänner – vi gick ut och fann dem!

vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor – de var ju olyckor! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva

vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det

vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och till trots för alla varningar så var det inte många ögon som blev utstuckna

vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet

vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år

vi fick äta jordnötter

vi åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen

vi aldrig fick skjuts utan fick ta oss fram själva, gående eller per cykel

vi ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag